Ny blogg

Ny blogg igen. mer fokus på mat och hälsa och mindre privat bullshit :)
http://yenaslowcarb.blogg.se/

Som hungriga vargar



Ne, ibland gillar jag verkligen inte kostdoktorn. Alltså sidan, inte doktorn.
Visst säger han e del vettigt även om han kanske tar i lite för mkt ibland och det då är svårt att hålla med honom.
Men många många kommentatorer känns som små dockor som bara nickar och håller med. Precis som dom tidigare lyssnat på SLV med nästan religiös övertygelse följer dom nu kostdoktorn i allt han säger.

Ett enda gott ord om kolhydrater, som tex att långsamma naturliga kolhydrater såsom råris och bulgur och kolhydratsrika grönsaker, och även frukter, faktiskt inte är dåliga, då får man kommentatorer på sig, som hungriga vargar. "Kolhydrater är visst dåliga! Man kan inte äta si och så utan man måste äta så"
Jag menar det snackas så mycket om att alla är olika men samtidigt vägrar dom inse att det finns människor som mår bra av en GI-diet. För jag tror alla är medvetna om att raffinerade kolhydrater är boven i dramat. Men icke, kolhydrater är dåliga och är inget vi ska äta oavsett om dom är naturliga eller inte.

Och allt snack om att "ja men såhär har vi ätit i miljontals år"...ehm O.o, så vi hade gräddsåser och stekte i smör när vi ,enligt evolutionen vilket jag itne tror på, upptäckte elden?
Nje vi åt nog av allting. Kött med lite fett på och så rötter och nötter och annat som innehöll kolhydrater. Köttet var knappast jätte fett för inte hade dom grisar i grottorna.

En annan rolig sak är ju "Ne men det finns massa fett i modersmjölken så det är meningen att vi ska äta det!" Ja men alltså, modersmjölken innehåller kolhydrater också, men det betyder då visst itne att vi är menade att äta kolhydrater också, nene.

Inte heller fattar dom några skämt, dom ska vara så himlaq seriösa hela tiden och tracka ner på alla som tycker olika. Ok, om nån kommer med felaktig fakta är det klart man rättar till det men ibland kommer det folk som säger det verkar intressant med LCHF men att dom själva mår bra av tallriksmodellen med mycket frukt och grönt och långsamma kolhydrater, då kommer vargarna fram igen. Det är minsann ohälsosamt med frukt och kolhydrater och man ska skippa det och istället äta ägg och kött i massor!
Jag förstår inte hur dom tänker, dom vill att deras kosthållning accepteras, men samtidigt accepteras inte andras kolthållningar?
Ne, man kan itne skämta om nåt. Jag sa att Rössner vart lik Ulf Ekman för det har Linda upptäckt, nä då vart jag visst låg och såna kommentarer borde inte finnas....seriöst...skärp er lite...det var faktiskt kul!

Nu tycker inte jag att tallriksmodellen är perfekt och att man kanske borde sänka kolhydratsintaget lite men annars ser jag inget fel med det.
Eller varför itne strunta i kostråd? För kan vi allvarligt ge ett och samma kostråd till alla personer?

Och socker, visst är det dåligt i för stora mängder och har man ett beroende så kanske man borde undvika det och andra kolhydrater men att ta 100g godis eller glass på lördag är då inte ohälsosamt. Eller att ta en burk cola. Det är inget man dör av.
Herregud man ska väl inte glömma bort att leva heller.
Däremot ska man itne äta det varje dag.

Eller allt snack om vad som egentligen är LCHF och vad som inte är det. Dricker man cola light och köper färdiga såser och färdig majo då äter man minsann inte LCHF. För allt ska vara naturligt. det är det LCHF går ut på.
Nä, LCHF går ut på att minska på kolhydraterna och öka på fettet. Det är grunden. Sen kan den varieras in i det oändliga. Antingen äter man 5g kolhydrater om dagen eller så äter man 60g kolhydrater om dagen. Man kanske äter en pizza i månaden eller dricker öl. Eller så kanske man unnar sig lite potatis till helgen. Ne då kommer bannemig vargarna igen och tjötar att man inte äter LCHF då. Vill man inte dricka cola light eller tycker inte att det är gott så FINE då tycker du det, men dom personerna trackar då ganska ofta ner på dom som väljer att fuska nångång eller som dricker cola ibland.

Jag blir bara så fruktansvärt irriterad att klaga och klaga på saker och sen gör dom samma sak. Och sen undrar dom varför dom verkar sektliknande för utomstående?

Det är nästan så man vill sluta diskutera där.  För det är så JAG upplever det där, ibland är det verkligen ingen trevlig stämning alls.

I Love My God <3


Submission Red – Good Enough


You see the darkest parts of me
But You're still there
I only call You when I need
Someone who cares
I wonder how much more You'll give
While I just take
Every selfish thing is kissed
With my mistakes
I'm gonna die living this way

I am just a mess I must confess all my regrets
I don't know what You see in me
How am I supposed to be good enough
I am just a mess of consequence I must confess
I don't know what You see in me
How am I supposed to be good enough

Each night my dreams burn in the dark
And this heart never sleeps
How can You love me past these thoughts
Thoughts are praying for keeps
I wonder how much more You'll give
Give while I just keep on taking
Every selfish thing is kissed
Kissed with how I am mistaken
I'm gonna die living this way

I am just a mess I must confess all my regrets
I don't know what You see in me
How am I supposed to be good enough
I am just a mess of consequence I must confess
I don't know what You see in me
How am I supposed to be good enough

You still You still
You still love me in spite of this
You still You still
You still love me in spite of this
In spite of this mess



Före-efter, 7 månader med LCHF

Jag vet att detta inte är nån WHOOAAA förändring. Men jag är nöjd. Jag tog det lugnt. Jag glömde inte bort att leva.
Lite naket men vafan, det är en viktblogg, folk förväntar sig att se resultat, för vem som helst kan skriva om att man tappat 15kg, det är bilderna som övertygar människor. Och kläderna kan göra sitt också, så drf tycker jag att "bikini"-bilder visar resultatet på bästa sett  Lite pinigt kanske men egentligen är det som att ha bikini på sig så vi får låssas det är det jag har på mig, och bikini-bilder lär det komma massor i sommar för då ska jag bära bikini med stolthet!! ;)

**Med "replika" menas att bilden inte är från oktober. Den bilden är från januari och jag försökte efterlikna oktober-kroppen och lyckades ganska bra**


*EDIT* Jag tränade ingenting under dessa sju månader, det är först nu som jag börjat ta tag i träningen.




Transformation

Tänkte bara visa lite bilder för att jämföra den gamla YeNa med den nya :P
Det visar ju bara att hur ful man än är, tar man bara hand om sin kropp och anstränger sig lite kan man bli fin :)
Tror jag är runt 13 på första bilden och sen är det väl ungefär ett år emellan varje bild :)

Extremt dålig kvalité för jag tog dom med mobilkameran och kunde inte fixa ljuset bra.










Och så ser jag ut nu, bilden är bara nån timma gammal ^^


Vem är YeNa? Mitt liv i ord och bilder, brutalt och ärligt.



HEJ!

Kan börja med att säga att det inte när nån "hej jag vill ha uppmärksamhet" berättelse. Jag känner bara för att dela med mig. Det kanske kan hjälpa nån som har gått igenom samma sak. Som ser att man kan ta sig genom tuffa perioder i sitt liv. Jag kommer vara brutalt ärlig och förväntar mig, och vill inte ha ditt medlidande!
Mycket av det som står här vet inte ens mina närmaste vänner om. Inte heller min mamma vet hela storyn.

Vill du inte veta nåt om mig kan du sluta läsa här!
Elaka och nedvärderande kommentare kommer tas bort!

Så,

Vem är YeNa? Vart kommer namnet YeNa ifrån?
YeNa är kombinationen av dom första två bokstäverna i mitt för- och efternamn.
Yessica. Efternamnet är hemligt.
Jag är hälften turk och hälften svensk/tysk.
En rejäl blandning alltså. Jag pratar flytande svenska och tyska, men tråkigt nog ingen turkiska. Hoppas dock att kunna lära mig det nåndag!

Jag bor för tillfället i Sundsvall och pluggar till sjuksköterska. Det går segt men framåt.
Min familj, alltså mamma, styvpappa och bror, bor kvar i Hult, en liten by i smålands skogar.

Detta är min fina mamma:



Och detta är min fina bror:



Styvpappan har jag inget kort på.

Vi har en söt liten vovve också, Kimba heter hon och är världens gulligaste:





Min riktiga pappa bor i Turkiet:



Som har gift om sig så nu har jag en styvmamma också:



Och nu har jag fått en till underbar lillebror:






Här i Sundsvall bor jag i en mysig liten etta med två underbart söta katter, Link och Zelda:



Och såhär såg dom ut som bebisar:








Link är rätt jobbig, för han älskar att störa mig när jag pluggar:



Justja, jag älskar tv-spel. Är en riktig nörd:





Och jag gillar att teckna. Är väl inte jätte bra men ett bra sätt att slappna av ltie. Självklart är det nördig manga:



Under hela mitt liv har jag haft problem med vikten. Jag var itne överviktig som barn, men jag var längs i klassen, var 170 redan som 12-13åring, fick bröst tidigt och när jag gick i 4an hade jag nästan C-kupa. Jag var också större än dom flesta. Lite mullig. Annorlunda. Och när man är annorlunda var händer då? Jo man blir mobbad. Tjejer i min klass drog ner trosor på mig i omklänningsrum för dom inte trodde att jag kunde hoppa fyra meter. Dom drog ner kjolen på en mitt i korridoren. Gömde kläder, böcker och annat.
Men, allt ändrades när jag blev "ihop" med skolans populäraste kille. Folk slutade mobba mig och ville istället vara kompis med mig. Självklart var jag bara "ihop" med den killen för jag ville vara populär. Men det blev för jobbigt efter ett tag så jag "gjorde slut" (jag skriver i "" för att jag bara var 9-10 år). Nu trodde jag att alla skulle mobba mig igen men icke! Eftersom det var jag som dumpade honom fick jag ännu mer "respekt". Mobbningsperioden var över och jag blev en helt normal tjej. Varken populär eller opopulär.
Så fortsatte det tills vi ÄNTLIGEN flyttade till Sverige permanent. Jag hatade att flyga fram och tillbaka. Jag hatade tyska skolan.

Nåt jag inte tänkte på var att i den lilla staden jag gick på skola, där var alla jätte ytliga.
Och då kommer jag som varken sminkar sig eller bryr sig om kläder. Plus att jag nu började bli lite smått överviktig.

Så, såhär såg jag ut, från 9an till 2an på gymnasiet. Skillnad om man jämför med nu eller hur?



I 9an hade jag inga vänner, jag var van vid att vara för mig själv.
På gymnasiet, när alla nästan var nya för varandra lovade jag mig att itne sitta tyst utan vara lite öppen. Jag lyckades hitta ett gäng härliga vänner att umgås med. Jag var en del av klassen, men fortfarande inte den man helst sitter jämte eller så, även i gruppen valdes jag ofta sist.

När det hände massa annat, som är privat, som påverkade mitt mående tog det stop. Jag blev en sån där "skärare". Inte för uppmärksamhetens skull. för jag lyckades hålla det hemligt ett helt år. När du ser en 14-15åring som offentligt visar upp sina sår, som nästan trycker upp armen under näsan på dig och klagar på hur miserabelt hennes liv är, DÅ VET DU att hon vill ha uppmärksamhet. Hon mår inte särskilt dåligt. Framförallt är det fjuttesår som knappt gått genom första hudlagret.

OBS! Bilderna nu är INTE på mig. Tänker inte lägga upp det eftersom min mamma ibland läser bloggen och hon skulle inte klara av att se dessa bilder på mig! Bilderna är även mildare än mina sår. Eftersom folk kanske är känsligt för blod valde jag att ta icke-blodiga bilder. Bilder på just mina handleder är för grova och blodiga för att visas.

Det började med fjuttesår:



Och övergick sen till lite grövre:




(Nu kommer det bilder på mig igen)

Förutom detta började jag även sminka mig, mörk. Och färga håret svart med slingor! Och mörka kläder. Även kallat "emo".

Till en början var det itne så farligt än, såg ganska wannabe-aktigt ut:



Så såg jag då iaf ut från 2an till 3an.
Sen var det dags för balen. Ingen kille, inte ens den opopulära sorten ville gå med mig. Jag var dum nog att dissa en kille som frågade mig bara för han råkade vara 10-15cm kortare. Jag ångrar det!
Så det slutade med att jag fick gå själv.
Jag hade lyckats gå ner lite i vikt med hjälp av ökad motion och mindre mat, men det var ingen kul viktnedgång. Det syntes fortfarande mkt i ansiktet och att inte ha glasögonen på mig gjorde mig inte snyggare precis:



Jag hade hyffsat trevligt på balen. Fick dansa med iaf en kille och en tjejkompis. Några glas vin och man hade genast lite roligare.

Sen kom studenten som jag itne har nån bild på dock. Men det var också helt ok. Tråkigt att säga hejdå till klassen men ivrig för att veta vad framtiden skulle bringa med sig.

Juste, vi hade även en klassresa till Mallroca. Kan inte säga att jag njöt av den. Jag och bikini går inte ihop. Och jag och vatten går absolut inte ihop. Jag är otroligt rädd för öppet vatten. Försökte mig på att simma lite i havet, lyckades simma ut en 10-15 meter innan jag började få panik så nje.


Efter studenten flyttade jag till Sockholm. Att hela tiden se en massa "perfekta" människor, tidningar med smala tjejer gjorde att jag bestämde mig. Nu SKA jag gå ner i vikt och om jag behöver svälta mig. I början åt jag inte för att jag inte hade råd. Men efter ett tag fick jag in lite pengar men eftersom jag såg att jag hade börjat gå ner i vikt så vägrade jag äta. Jag la pengar på annat och levde på buljong med lite ris i. Jag gick ner mer och mer och började närma mig "smal":



På den bilden var jag fortfarande "normal". Jag fortsatte såklart leva på buljong och ris och fortsatte gå ner i vikt. Till slut var jag verkligen SMAL! Min kompis bjöd mig på donken en gång i veckan för hon var så rädd om mig. Hon kände inte igen mig längre.
Jag ville såklart bli smalare och smalare. Tyckte att den tjejen jag såg i spegeln var jätte tjock. Idag kan jag inte fatta hur jag nånsin kunde tänka så men men. Jag hade alltså en liten anorexia period.
Och nu när jag var smal och började sminka mig och ta hand om mitt hår så var det helt plötsligt killar som intresserade sig för mig. Jag fick för mig att för att accepteras av en kille så ska jag göra vad han vill.
Jag umgicks alltså med mer och mer killar. Och när jag fick ännu mer problem med pengar övervägde jag även att ha sex för pengar. Nu är jag så OERHÖRT glad att jag inte tog det steget. Det fanns nämnligen många chanser till det. En gång vart de så nära att jag faktiskt hade åkt till hotellet där jag skulle träffa en gubbe som var villig att betala 5000 för en natt. Jag tackar Jesus att han fick mig att vända om. Jag vet inte vad som hade hänt om jag hade öppnat dörren till hotellrummet den kvällen och vill inte tänka på det heller.
Jag började även umgås med fel människor. Våldsamma människor och knarkare. Även om jag aldrig rörde dom "tyngre" grejerna blev det ett problem. Framförallt alkoholen blev ett stort problem. Självklar kunde jag sätta på en mask när jag hälsade på familj och vänner. Ingen visste nånting.
Våld blev också ett problem. Jag antar att alkoholen bidrog till det ganska mkt. Om nån sa nåt fel, minsta lilla ord så flippade jag ur. Ville slå tills människan slutade andas. Tur att man hade vettigt folk omkring sig som kunde hålla fast en. Vet inte vad jag hade gjort om dom itne hade funnits. Hade säkert hamnat hos polisen om än värre.


Allt detta, i Stockholm, hände under bara 5 månader.

Sen kom jag in på skolan här i Sundsvall och flyttade hit. Trodde allting skulle bli bättre. Och visst blev det lite bättre. Jag var fortfarande smal. Kände mig lagom självsäker. Hittade vänner att umgås med. Det fanns bara ett problem. Jag hade helt plötsligt en massa pengar. Pengar som jag nu kunde lägga på mat. och vad händer efter man svältit och helt plötsligt får tag i mat? Jo, man vräker i sig! Så nu var det tvärtom. Istället för att vägra mat så krävde jag nu mat. Jag åt hela tiden. Och inget nyttigt heller utan pizza, hamburgare, färdigmat, godis, chips, läsk mm. Vad tror ni hände? Jo jag gick upp i vikt. Gick upp allt jag hade tappat i Stockholm och en massa extra kilo.
Jag var tjock igen. Och orkade inte ens bry mig.
Jag hade även börjat träffa en kille. Men det var inget roligt förhållande. Vi sågs knappt. Hans pappa omkom i en bilolycka. Han mådde dåligt och sökte sig tillslut till en annan tjej.
Det är inte pga killen som följande nu händer. Utan killen var bara sista droppen. Så en solig juni-eftermiddag försökte jag ta livet av mig:

(mild version av min arm, återigen, det är inte min arm)



Och nu kommer nåt som många inte tror på. Men det skiter jag i. Jag vet vad jag upplevde och kände.
Hur mkt jag än skärde och skärde, venen vägrade gå sönder. Och jag skärde hårt. det var ett djupt sår och allt var öppet förutom venen. Jag är övertygad om, och det gjorde min tro ännu starkare, att det var Jesus och mina änglar som gjorde att venen inte gick sönder. Varför skulle den annars itne gjort det?
Samtidigt ringde en kompis. Jag var "dum nog" att svara. Hon och några andra var i närheten och hon "ville bara höra hur jag mår"...hon brukade aldrig ringa mig. Vi sågs ju i skolan varje dag. Ännu en gång skickade Gud hjälp. Hon visste om att jag skärde mig så hon fattade att något var fel och sa att jag skulle sluta med vad jag än gjorde och komma ut och möta henne och dom andra. Väl ute ringde dom en taxi och vi åkte bort mot akuten där jag omhändertogs.


Jag tror att det helt enkelt inte var meningen att dö...Gud har en större plan för mig. Jag vet inte vad han har tänkt för mig men jag hoppas kunna få reda på det snart. Personligen känner jag just nu att min uppgift är att hjälpa människor med mitt yrke. Kanske jobba med ungdomar som gått igenom samma sak som mig?
Jag vet inte, men jag vet att Gud kommer leda mig, bara jag öppnar mitt hjärta och lyssnar.

Det är nu snart 2 år sen. Efter det fortsatte jag skära mig lite men efter ettt ag mådde jag såpass bra att jag inte behövde smärtan längre.
Nån som inte skärt sig kommer aldrig förstå. det är inte "bara att sluta". Man blir beroende. Det var som knark för mig. När jag skärde mig mådde jag bra. Men bara för en liten stund. Därför skär man igen såfort kicken börjar försvinna. Men när man börjar må bättre, då finns det plötsligt ingen anledning till det längre...det började faktiskt göra ont i slutet. Det gjorde det inte i början. Känslan av rakblandet som öppnade huden...det var en underbart skön känsla. Låter helt jätte konstigt för en som itne vet, men alla som har skärt sig, dom vet vad jag pratar om.

Jag har slutat nu. och största ärret, där satte jag en tatuering istället. För att istället för att bli påmind om smärtan, så skulle jag bli påmind om räddnigen. Dom ärren under (dom syns inte jätte bra, det är mest dom djupa ärren som syns där på bilden) ska även dom tatueras över. För det är nånting som Jesus har tagit bort. Det är han som ska sitta där på armen...inte smärtan.





Jag mår bra nu. Jag har kontroll över mitt liv. Jag har kontroll över min kropp. Jag ser mat som källan till livet. Det är inget man ska behöva straffa sig för. Det är ingenting man ska undvika. Det är nånting som ger dig liv!



Detta var min berättelse. Brutalt och ärligt.






Kommer vi nå målet?

Målet är väl att se ut sådär igen till sommaren, varning, smått naket på ena bilden:


Dags för nya kläder?

Nä kanske inte riktigt än, men igår när jag fick syn på ett par gamla jeanstights kunde jag inte stå emot. Jag var tvungen och testa dom. När jag hade köpt dom fick jag dom knappt över knäna men nu...sitter dom perffa ;) Fast det är fortfarande lite mage som "hänger" över, men till sista maj ska den vara borta ;)

 

Jag håller just nu på att flytta...elelr...skälva flytten är klar, nu måste jag bara packa upp allting. Ska göra en inlägg imorgon men en massa bilder :)

 


Längesen - My Story So Far - längsta inlägget ever!

Vart ett tag sen jag skrev ett inlägg nu. Har typ glömt bort, inte tänkt på bloggen alls :/
Sen vart det mkt under jul. Firade hos min morbror i stockholm och kom även tillbaka till nyår eftersom dom hade fest och jag skulle hålla koll på alla barnen, men dom var så snälla så jag fick va med dom vuxna istället :)

Fuskade lite för mkt under december månaden känner jag, både jul, nyår och överlag med pizza :/
Till jul blev det färdiga köttbullar, en del potatis och dagen efter vart det gudomligt god anka med "knödel", en tysk "potatisboll" typ :P Sen en portvinssås till den som jag inte fick nog av.

Kom fram i Stockholm på julafton runt 14-tiden så jag hann knappt fixa mig innan det var dags för Kalle Anka och sen skulle tomten komma och dela ut presenter :) Helmysig kväll med massa skratt. När det var dags för julbord skulle morbror gå och lägga sig för han vart magsjuk. Mormor var inte heller på topphumör för hon hade smittats av morbror. Så det var jag, min moster och barnen som fixade fram massa god mat :) Det slank även ner en o annan godisbit, men jag tänkte inte mkt på det. Det är jul en gång om året så jag åt det jag ville :) Dagen efter vart morbror piggare så vi spelade ett roligt sällskapsspel. Det gick ut på att känna sina medspelare så bra som möjligt, jätte trevligt :) Sen vart det ju somsagt anka, blev dock bara vi för de andra gäster tackade nej pga av magsjukan som gick där.

Tänkte ju aldrig tanken att jag med skulle få det, jag hade aldrig haft det innan så. Men sen så när jag vaknade på söndag, dagen jag skulle åka hem, då fick jag känna på hur det var o vara magsjuk. Låg i sängen hela förmiddagen och mådde illa, försökte hålla tillbaka för jag gillar verkligen inte att kräkas. Sen stod jag dock inte ut mera så jag sprang på toa och stoppa ner fingret i halsen och ut kom den halvtsmälta ankan :/ Äckligt men det kändes sååå mkt bättre efter. Problemet är bara att kroppen ska hålla på o jävlas så nu vart det magen som gjorde ont o krånglade istället. Tänker inte berätta hur det gick men tror de flesta som vart magsjuka kan tänka sig :P

Nyår vart också väldigt trevlig, hann bli frisk till dess även om magen vart lite i obalans. Fick några svindyra tabletter av moster och kände mig genast bättre. Gästerna kom och asociala jag var tvungen o gå runt och prata med alla, men dom vart trevliga och några kände jag ju redan sen länge.
Det blev nån äcklig förrätta, lax o löjrom, som jag skippade. Men lunchen...gudomligt. Det vart lammkotletter och oxfilé, potatisgratäng, som jag bara tog en sked av *stolt*, sallad och bernaisesås. Jätte gott.
Till efterrätt blev det marängtårta med grädde och jordgubbar, det unnade jag mig faktiskt en bit av och jag ångrar det inte.

När jag kom hem blev det pizza en dag och en stor hamburgare en annan dag :(
Har fått hem vågen och såg att jag "bara" hade gått upp 5 kg under frosserimånaden...räknade till 3 först men sen mindes jag ju hur mkt jag vägde innan jul så :/
Tänkte att jag börjar skriva min vikt nu med. Har inte gjort det innan för jag skämmdes så eftersom några jag känner läser bloggen. Men vafan, jag vet att jag är överviktig men jag gör iaf nånting åt det! Samt att jag lyckas så jag borde vara stolt.
När jag började alltså, i mitten av september, vägde jag 105kg (!!). Det var dags att göra nånting åt det. Kollade runt lite och hittade sidan KOSTDOKTORN. Läste berättelserna om viktnedgång och bättre hälsa men var ändå skeptiskt....fett liksom...man blir fet av fett det visste ju alla.
Hade läst om LCHF tidigare, men då på Annika Dahlqvists sida, och jag kan ärligt säga, jag gillar henne inte, eller jag gillar inte hennes sätt att föra fram budskap. Det är nog hon som gör att många är så anti-lchf.
Men i vilket fall, jag började läsa på kostdoktorn, jag slog upp faktan i anatomiboken och fick det bekräftat, insulinets påverkan (tänkte skriva ett inlägg om det sen kanske).
Insåg att det inte alls är så mkt fett som jag trodde. Kollade igenom recepten och det vara samma rätter som jag kunde gjort innan, fast med "kemisk grädde" och med pasta, ris eller potatis till. Som tillbehör har man istället massa grönsaker, och det är ju mkt nyttigare än pasta, som inte innehåller någon näring, förutom lite fibrer kanske.

Började alltså med LCHF i mitten av september och det gick jätte bra, jag gick ner 10kg på 2 månader, sen stod det stilla för jag fuskade för mkt. 95kg kändes ändå väldigt bra och man såg det i mitt ansikte att jag hade gått ner. Att vara tvåsiffrigt känns ändå grymt.
Under min fuskmånad lyckades jag komma upp till 97-98 igen, så efter nyår började jag på nytt. Levde på kotlett, ägg, stekta grönsaker och bernaisesås och har nu lyckats komma ner till 91kg, vilket känns gött, hade dock gärna kommit under 90 sträcket, men jag kanske lyckas med det till nästa vecka :)

Så har det allts gått för mig hittilss :) Hoppas ni fick lite inspiratin. Hitta den dieten som ni känner passar er bäst och som ni klarar av.
För mig var det LCHF, för andra kan det vara GI och träning :)

Gott nytt år alla!



En singelkille som morbror trodde jag skulle gilla, han visade sig vara 30 :P


Morbror och äldsta kusinen Johanna


Moster aka morbrors fru :P


Minsta kusinen Amanda, det var mest henne jag tog hand om :P


Hade allt lite kul :)


Hon är nog min favorit av alla kusiner :P för hon är så sööööt!!


Tårtan <3


Middag, jag ser ut som om jag inte gillar maten, men det gör jag :P


Alexander :P Vän till familjen.


Och såhär såg jag ut, kan meddela att jag nästan kunde fylla hela fåtoljen för ett halvår sen :P


Delmål-Jul/nyår

Ska vara strikt nu. Så lite kolhydrater som möjligt. Så det blir att leva på kött och ägg med massa bernaisesås. Snart är det jul och då vill man vara fin ju i sin silverklänning. Känns bra att få höra av folk att man ser smalare ut. Själv ser jag inte det men Hanna, som inte hade träffat mig på ett tag, blev helt chockad :) 10kg syns visst mer än man tror :)

Dagens intag (åt det till både frukost och nu):

 

Klänningen jag ska ha till jul. Ska hämta den imorgon, få se om den passar :)

 

 



En lättare YeNa

Nåt jag inte berättade i förra inlägget vart ju att mamma hade tagit med sig vågen ;)
Vågade inte titta själv så mamma fick göra de, sen frågade hon vad jag vägde innan och så räknade hon och säger hon :"jaaaduu...."
Då trodde jag ju att jag inte hade gått ner ett skit, jag hade hoppats på typ 3-4 kg iaf.
När jag sa att hon äntligen skulle svara vad jag hade gått ner sa hon "10kg!!!"
10 kg på en månad!!! Helt otroligt, nu har jag inte många kg kvar till mitt mål som jag satt sista maj :D
Det ska bli lätt som en plätt för jag har bestämt mig för att ta upp simningen igen :) Och sen försöka börja springa när snön börjar försvinna nästa år :)

Jag är glaaaaaaaaad!

"Success is a journey, not a destination" - Ben Sweetland


Veckans Resultat

Midja: -6 cm    (19cm kvar)
Överarm: -2cm  (8cm kvar)
Höft: -2cm  (12cm kvar)
Stuss: -1cm  (20cm kvar)
Lår: -3cm  (19cm kvar)
Bröst: -3cm  (18cm kvar)

Grymma resultat tycker jag :P

Känner att jag måste äta mera fett. Tror inte jag får i mig tillräckligt, och lite mindre kolhydrater.
Äta mindre måste jag vänja mig vid också. Är ju så van vid att äta stora portioner eftersom jag aldrig blev mätt tidigare och sen åt jag igen efter 2-3 timmar. Nu är jag inte hungrig förrän Lunch och då åt jag idag en omlett med kyckling, avokadoröra och bacon och ost. Åt typ strax innan 12 och är fortfarande jätte mätt. Känner inte ens något sockersug. Har heller inte känt av omställningsproblemen så himla mycket. Ingen slöhet, ingen huvudvärk, inte tröttare än vanligt, håller mig faktiskt pigg hela dagen!

Nu ska jag plugga :P


Nu är vattnet borta, fett HERE I COME!

Igår blev det......PIZZA! Supergott med massa ost och mozarella och salami på :D Botten blev en jätte Oopsie, sen på med egen tomatsås och på med ost och salami och mozarella. Sinnessjuktgott även fast den var i lite för länge.

Tror jag måste ta mindre portioner, har inte fattat än att fettet mättar mera än kolhydrater så jag är alltid proppmätt och tvingar i mig mat för jag vill ju äta regelbundet.

På kvällen var jag sugen på snacks så det blev Gurkstavar med avokadoröra, GOTT! Men sen kom sockersuget....så jag gick och vispade grädde och hade i liiiiite lite vaniljsocker och kako, Det blev ändå jätte sött och jag var rädd att jag nu skulle lägga på alla cmtrar igen men icke sa nicke för dagen efter, nu alltså, visade måttbandet totala -5cm sen jag började i måndags!!
Så nu är vattnet borta, då gäller det att ta sig an allt fett. Nu till lunch blir det därför omlett på grädde med en klick smör på och en halv korv stekt i smör, MUMS!!

Ska även beställa stevia som är ett naturligt sötningsmedel utan kolhydrater som smakar....ja, sötningsmedel helt enkelt. Kan använda det istället för vaniljsockret i min mummsiga chokladmousse istället :)

Ne nu blir det mat :)


Resultat!

Mätte midjan idag och den var 2cm mindre än i måndags :) Känns bra, hoppas det fortsätter i den takten.
Till lunch blev det ännu en repris på vitkålsstuvningen med korv, det är så otroligt gott jag kan inte låta bli ;)
Senare på dagen vågade jag mig på Oopsiesen igen och de lyckades bättre denna gång men dom kan bli ännu bättre :) Till middag blev det en Club Oopsie, recept kommer, sjukt gott och mättande.
Och så höjdpunkten på dagen, förutom tappade centimeter, var att jag äntligen lyckades få igån XBOX-Live!!!!
Fick då 1 månad guldmedlemskap och kan nu ladda ner spel och spela online mot andra. Jobbigt att jag var tvungen att lyckas nu innan en tenta bara >.<

Nu ska jag sova, imorrn blir det ännu en plugg-dag!

Första feta dagen

Känns som att jag bara åt onyttiga äckliga saker. Enligt LCHF var det jätte bra men det känns lite äckligt med allt fett.
Till lunch blev det kalkonkorv med majonäs, som jag skrapade bort efter 2a biten och hade på senap istället :P
Brukar bli sugen på nånting på eftermiddagen men inte idag.
Vid 17.30 fixade jag kvällsmat. Stekte köttfärs med lite smör (brukar aldrig steka i smör för jag tycker färsen i sig innehåller tillräckligt med fett), kryddade med lite peppar, salt, paprikapulver, ingefära, cayennepeppar och spiskummin, lite som en tacokrydda. Sen hade jag på lite soya och liiiite ketchup och sen creme fraiche.
Till det kokade jag broccoli och blomkål och när det vart mjukt blandades det med salt, peppar och creme fraiche och mosades ihop. La upp allting på salladsblad på en liten tallrik och började hugga i.
Tur att jag inte tog en till portion för när hungerkänslan väl satte in så vart jag sjukt mätt!
Gott var det dock så resterna ska jag ha med till sjukhuset imorgon :)
Tagen med mobilkamera så det ser inte så trevligt ut (själva upplägget och konstistenen var ju inte så fin i sig så) men skulle jag inte vara så mätt skulle jag lätt äta upp resten nu :P