Piss

Dethär ska inte bli nån deppblogg där jag skriver om hur miserabelt mitt underbara liv är men just nu är allting piss. Visst jag har äntligen lyckats gå ner men vad gör det när man inte kan dela det med nån. Har man fått leva utan nåt man älskar i ynka två veckor och inte klarar av det så är det verkligen synd om en. Det är inte förrän då man inser vad man egentligen hade och sen när man ser vissa saker som händer så undrar man om man nånsin kommer få tillbaka det. Just nu känns det inte så, men ska man då våga ta nästa steg och gå och skaffa sig nåt nytt?

Kryptiskt....men ville mest "skriva av mig"

Last night I had a dream that you decided to leave me
and no matter what I said, my persuasion fell upon your deaf ears.

Don't leave me here alone. I'm not so good on my own.
I'm not so good. I'm not so good on my own.

Is it too late? Am I too gone? Is there something I should know?
Am I working for nothing? Will there ever be anything to show?

Are we working for nothing? Is there anything to show for the service?
Is it worthless? All the waiting is the hardest part.

Come home my dear because I love you. I love you still.


But if I just walked away, would you still save me?
Or would you take back all that you gave me?



PATETISKT!!!


Hejdå



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback